ibland e det jobbigt
Det är mycket som far i ens tankar när man är 2 barnsförälder. Mina tankar går ständigt till att ta vara på det man har och verkligen kunna skratta sig lycklig. Men ibland så går mina tankar och mitt hjärta isär. Att man bara lever en gång e ju sant på sätt o vis men att verkligen kunna vara lycklig och vara nära dom man älskar är en väldigt självklar grej för mig när det kommer till livet. Men de är då mina 2 olika kroppsdelar särar på sig. Jag vill ständigt vara inärheten av mina bröder, jag vill vara deras syster dom kan komma och mysa hos efter skolan, chilla hos på kvällarna. Vara där och ha maten färdig om mamma inte e hemma. Att mina barn ska se deras fina ansikten varje dag. Jag vill se dom växa upp och lära dom det jag kan lära dom varje dag. Jag vill alltså så gärna ha dom så nära som möljligt varje dag. Men då tänker många, ja men flytta med familjen dit då istället för att sitta o böla. Men nej, det kan jag inte hur mycket jag än vill vara med dom varje dag.
Jag, Louise trivs här och det är här jag vill bo och ha min familj. Det är i den här staden jag kommer göra karriär och om jag skulle flytta så skulle jag inte vara jag. Jag skulle bli depprimerad, tyna bort, försvinna. Jag skulle ständigt undra varför jag förstörde något som är så bra.
Iallafall skulle jag kunna skriva hur djupt och långt inlägg som helst men har varken ork eller tid.
Men det jag nu har kommit fram till och får ge mig fan i vad alla andra än säger, är att bara åka om ja så längtar galet. Bara o bara är ju lätt att säga när man har 3 andra i familjen att tänka på. Men faktiskt åka och göra det för min skull, jag menar jag som tänker på alla andras behov hela tiden borde ju oxå tänka på mina.
yes nu har jag kommit fram till att göra så som mitt förra nyårslöfte:
Att alltid göra något åt saken om saknaden blir för stor.
Älskar min familj så mycket, verkligen så mycket. Och jag uppskattar varenda liten sak ni gör, säger för mig. Ni är dom finaste. Djup kärlek har jag för er: Mamma, pappa, brorsorna och mormor<3
p.s nu e det läggdags men innan dess vill jag bara säga att på söndag kommer min pappa hit med sin maria.
Om jag längtar:)
Jag, Louise trivs här och det är här jag vill bo och ha min familj. Det är i den här staden jag kommer göra karriär och om jag skulle flytta så skulle jag inte vara jag. Jag skulle bli depprimerad, tyna bort, försvinna. Jag skulle ständigt undra varför jag förstörde något som är så bra.
Iallafall skulle jag kunna skriva hur djupt och långt inlägg som helst men har varken ork eller tid.
Men det jag nu har kommit fram till och får ge mig fan i vad alla andra än säger, är att bara åka om ja så längtar galet. Bara o bara är ju lätt att säga när man har 3 andra i familjen att tänka på. Men faktiskt åka och göra det för min skull, jag menar jag som tänker på alla andras behov hela tiden borde ju oxå tänka på mina.
yes nu har jag kommit fram till att göra så som mitt förra nyårslöfte:
Att alltid göra något åt saken om saknaden blir för stor.
Älskar min familj så mycket, verkligen så mycket. Och jag uppskattar varenda liten sak ni gör, säger för mig. Ni är dom finaste. Djup kärlek har jag för er: Mamma, pappa, brorsorna och mormor<3
p.s nu e det läggdags men innan dess vill jag bara säga att på söndag kommer min pappa hit med sin maria.
Om jag längtar:)
Kommentarer
Postat av: Mamma
Så fint skrivet. Får tårar i ögonen. Brorsorna saknar dig med, pratar om dig varje dag. Du är den bästa dotter och stora syster som finns. Puss
Trackback
