Bloggen=bäst

Fan va kul det är med bloggen alltså, att bara kunna gå tillbaka för att minnas igen. Alla känslor och platser man glömmer man varit på och får komma tillbaka till...nu hitta jag min förlossnings historia till diaz som jag glömt eller förträngt, läs den e lite kul:) obs p.s där nere, haha tänk att man glömmer de så fort.

Nu ni ska ni få både bilder och historia:)
Vet inte hur jag ska börja men vi börjar väl från i fredags.
På morgonen har jag tid hos barnmorskan, allt ser bra ut.
Jag är trött och har ont i bäckenet som fan.
Barnmorskan pia säger gå en sväng idag och käka mycket kolhydrater och ha mycket sex så föder du nog när som.
Sagt och gjort:P
På eftermiddan är vi hemma hos angelo på studentmottagning och äter i massor. Då menar jag massor.
Nånstans inom mig hoppades jag på att föda väldigt snart även fast jag inte hade en enda verk så jag proppade i mig allt.
Väl hemma så var det läggdags för esmeralda som var dödstrött efter dagens alla ting..hon somna direkt och jag och Francisco var trötta men kunde helt plötsligt inte sova för att grannen hade fest...
Tillslut tror jag Francisco somna och jag fick helt plötsligt en värk klockan var då 12 nått.
Esmeralda vaknar till så jag går in dit och håller handen en stund och en till värk kommer.
(Jag bajsar på mig) och springer in till Francisco. Jag väntar en stund med att väcka honom för att se om det skulle komma nån mer och det gjorde de. Jag väcker honom och säger att det är nog på g.
Han frågar om vi ska ringa in eller om jag vill vänta. Jag kände då att jag bara ville somna för att orka med en förlossning. Men det gick inte grannarna skrek och härja, värkarna blev starkare och tätare.
Klockan blev typ halv 2 och jag hade fortfarnade inte somnat, jag ringer till förlossningen och berättar att jag då hade fått värkar för en och en halv timme sen och att dom nu var starka och med 5 minuters mellanrum.
Hon som svara tog det väl halvseröst och sa att jag kunde åka in om jag tyckte att det "verkligen" behövdes.
Jag väntade en stund till och vid 03:44 skrevs jag in. Vattnet gick direkt efter jag fått ett undersökningsrum och sen gick allt fort.
Jag sa till barnmorskorna att jag fort ville ha bedövining och allt men dom ba jaja, vi får se hur det blir och hur mycke du är öppen osv. Jag säger tydligt jag vill få bedövning och hon frågar om jag vill ha lavemang. Jag säger ja det vill ja nog oxå men jag vill verkligen ha bedövning. Mina värkar blir värre och tillslut fick jag välja lavemang eller gå till förlssningsrummet för att förbereda ryggmärgsbedövningen. Jag skiter väl i om jag skiter på mig säger jag då och börjar sen gå till andra rummet.
04:30 ser jag nu att jag var öppen 4 cm och det var när jag blev undersökt i första rummet. precis innan vi gick till förlossningssalen.
Väl där fick jag den äckliga syrgasen som jag verkligen kunde kontrolera men som var skit, man blir ju bara lite bäng i huvudet och hjälper inte ett skit mot värkarna..
05:30 fick jag den STORA sprutan enligt Francisco och den kändes knappt.
Vid den här tiden ville jag inte leva kan jag säga. Jag var nära på att ge upp, lustgasen och jag snacka massa skit om att gå där ifrån men sen hörde jag den underbara sköterskan som var helt bäst säga. Louise nu måste du vara med mig, du är så himla grym och du har snart en bebis på magen om du trycker nu när dina krystvärkar är här. Jag fattar då att jag har så jävla ont för jag håller ju på att föda ut en unge och "tar tag" i mig själv och skicker allt jag har och tar i för allt jag ägde. Fy fan säger jag bara.
Hon säger att jag måste ta i mer och att hon hjälper för att det är en liten "kant" i vägen för huvudet. Jag skricker och gråter och fattar att nått inte går. Han sitter fast och jag kände att oavsätt om jag tryckte så kom inte kroppen ut. Huvudet var alltså ute men navelsträngel ströp honom så hon fick klippa den. under dessa minuter som jag tyckte var evighet fick jag inte krysta och ni ska bara veta hur de är att vilja skita fast inte får om man har diaré typ så. Jag gråter och skriker så mycket och tittar inte på någon eller vad som händer.
När hon klippte navelsträngen trodde ju jag såklart att hon klippte upp mig så inte konstigt att jag grät lite mer. Sen säger hon Louise tryck det sista du har och det gjorde jag, ALLT JAG HADE. Och känslan av att känna att hela kroppen kommer ut är enormt befriande. Upp får jag en svarthårig bebis som inte säger ett knyst, hon bankar på hans rygg "enligt mig" 25 gånger. Ut flyger hon från rummet och Francisco efter. Jag fattar nada. Hallå vad händer?? Hallå lever han, ingen svarar mig! Tur som fan kommer dom tillbaka snabbt och upp igen får jag honom på bröstet, allderles perfekt. Tutten hitta han direkt och jag kände mig så grym att jag klarat. FATTARNI JAG KLARA EN TILL FÖRLOSSNING WWWWWWWWWWWWWIIIIIIIIIIIIIIIIIIIEEEEEEEEEEEEEEEEEEE verkligen WWWWWWWWWWWWIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIEEEEEEEEEEEEE FY FAN VA JAG ÄR BRA. Så.
Sen så var det vägning och mätning och ja som sagt han vägde 4870g och var 56 cm lång, ingen trodde sina ögon när förlossningssköterskorna kom upp för att hälsa på dagen efter. Dom tyckte jag va grym. Och det tyckte jag och min älskling oxå att jag varit. Och tack älskling för allt stöd måste jag ju skriva och säga du var sjukt bra och bäst du me.


Nu måste jag amma men nu vet ni lite mer...:)
puss kram

p.s inga mer barn, nej nej denna förlossning tar mitt pris. Plus att vi har fått 2 perfekta mirakel och dom klara vi oss perfekt med;)


Måste oxå tillägga att jag fick bästa förlossningskötarna och bästa bb tjjerna, så jag kan verkligen rekomendera både södertälje och huddinge....


Kommentarer
Postat av: Sara

Oj, vilken stor kille ;)

Vägde ju nästan 2kg mer än min lilla skrutt :P

2011-01-31 @ 14:56:13
URL: http://puffans.bloggplatsen.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0